4 dagar i Frankrike

Vi, fyra grenoblestudenter, begav oss alltså i torsdags söderut, med lika mycket planering som text på ett blankt papper. 14:00 lämnade vi Lidl i Grennan med en fullproppad Toyota Yaris och Calle som chaufför. Objectif: Calanque!

Det enda vi visste var att vi skulle ouest om Marseille. Ooooo-uest! som Kathleens colloc ska ha sagt. OK, vi kör i några timmar, siktar på väster, frågar en bilmekaniker, hamnar i Carry-le-Rouet och kollar på havet, fortsätter till La Redonne ("jävlar vad pittoreskt", citat Calle) och frågar igen: Où est l'escalade?? Var är klättringen?

Vi får instruktionen att åka upp på en liten väg bara 50 meter därifrån, sen ska vi vara framme. Sjukt bra ju! Men.. det visade sig vara ett elakt skämt. Den lilla vägen var supersmal och det gick inte att vända på den. Ooops! Vi får som tur var hjälp av en butter farbror och kan fortsätta längs kusten i jakten på Calanque. Till slut ringer Kathleen sin andra colloc, som säger nej nej, Les Calanques ligger öster om Marseille. Det börjar bli sent och vi byter sikte, måste hitta campingplats. Efter mycket om och men, och ovetandes om att det är förbjudet att både tälta och grilla i det fria, hittar vi till slut en plats att ställa våra två tält och grillen på. Inte vilken plats som helst heller! (Bild kommer förhoppningsvis snaaart! Min kamera började först fungera dag 3...)

Efter att ha vaknat med den underbara havsutsikten åker vi så vidare, öster ut, via Marseille. Vi tittar lite på hamnen, fisket och alla turister. Massor redan. Kathleen och jag klättar sedan upp till kyrkan Notre Dame de la garde och tittar på utsikten över stad och vatten. Fiiint! Sedan åker vi vidare. Efter att ha ätit glass och varit vid den stängda turistbyrån i Cassis hittar vi så Les Calanques. Vi bestämmer oss, efter att jag bromsat, för att inte tälta där. Nu har vi fattat att det är olagligt och att elda i en nationalpark känns inte riktigt rätt. Det blir istället en natt på en riktig camping i la Ciotat.

Klättringen ja. Först på lördagen svänger vi in med bilen på en parkering i det stora stora Calanques. Med förberedda baguetter, (det blev nog en totalt 30 stycken på resan), rep, selar och klätterskor på ryggen traskar vi iväg. En timme går innan paradisbukten öppnar sig. Så klart är vi inte ensamma så "klätterväggarna" med rimlig nivå är upptagna. Vi badar istället! Det är ju trots allt 25 grader + och svetten lackar.

Klättring blir det först på eftermiddagen. Lääääskigt! Jag klättrade sist. Rädsla blandad med vätskebrist gjorde dock att jag tog tidigt beslutet att gå ner igen. Därmed var jag den enda i resesällskapet som inte nådde toppen 30 meter upp...

Trötta och varma tar vi oss tillbaka till bilen, byter om och åker tillbaka till Cassis där vi går på fiskrestaurang. Moules-frites, mmm! Dock återstår även idag Operation: hitta camping! Det har blivit mörkt. Det är vinrankor överallt. Vi kör en ful-camping, sover allihop i samma tält och tänker: om polisen kommer och knackar på imorgon säger vi Haha - vi har redan sovit!

Innan hemfärden hinner vi med Avignon med den halva bron och utsidan på påvens gamla hus, akvedukten Pont de garde och en vinkällare i Château neuf du pâpe. Självklart var det bouchon på motorvägen. Vi är hemma vid 20 och Peder möter mig. Trots den här mycket händelserika helgen har jag ju saknat honom! Hur var Bryssel?

Rubriken kommer sig för övrigt ifrån den konstiga känslan jag fick när vi körde på motorvägen ner mot medelhavet. Vi är i Frankrike ju!